Review Dèjá-Vu 2000

Carry No Banners

Another wildly impressive 'new' Band from Sweden, but unlike BATTLE SCARRED, UNIT LOST stick to the more Traditional Swedish sound and achiezve a very listenable crossover between ULTIMA-THULE and the more Punk driven The JINX, which works well. English Vocals and Lyrics in the booklet allows you to sing along with your favourites, mine are "Middleland", "Citizen", the Balladesque "Primitive Pride", "Who the fuck cares?", "Evil Times", "Troublemaker" - fuck it I could list all 13, tell me your personal faves. There's nothing negative to say about this debut Album whatsoever.


Review Dèjá-Vu 2000


We`ll Never Be Silenced

Kommentar: Det har varit mycket snack om Unit Lost, främst med tanke på deras medlemmars bakgrunder, bl a återfinns det medlemmar ifrån NS-banden Pluton Svea och Heysel i Unit Lost. Unit Lost själva är dock inget sådant, detta är opolitisk Oi, och jävligt bra sådan förresten.

Unit Lost bildades i mitten av '90-talet av ett gäng musiker ifrån Eskilstuna. Året 1999 var deras första verk färdigt och redo för ett intågande på den växande svenska Oi-scenen.
Och med detta debutalbum ifrån Unit Lost dånandes på stereon kan jag inget annat än konstatera att det är bland det bästa jag hört ifrån Sverige. Dèjà-vu 2000 är ett jävligt resolut och gediget album, musiken är gruvligt aggressiv och det krävs nog en del vana och förkärlek för hårdare musik för att tycka om det. Unit Lost är dock skickliga och musiken är väldigt rytmisk, tempot håller som sagt för det mesta väldigt hög fart och ibland kan man till och med skymta hardcore-influerade faser. Dessutom får man även smakprov på vad Unit Lost kan åstadkomma i balladväg genom låten Alex och inledningen i Primitive Pride.
Även då är det förbaskat bra och man får ett tydligt intryck av att Unit Lost ganska enkelt kan hantera lugnare musik också. Beröm också för Unit Losts företagsamma texter.
Det är alltid trevligt att inte överrösas med alla gamla skinheadsjargonger som följt med Oi-scenen sen dess begynnelse. Unit Losts texter är faktiskt jävligt duktigt utarbetade och innehåller många vettiga och slående synpunkter.

We are the forgotten mentality, In this high educated society, But we are at least proud to be, Something in this society

Sen kanske ni inte ska lägga alltför mycket vikt vid min lista över favoritspår här nedanför, för det är otroligt svårt att plocka ut en handfull favoriter ifrån ett album som består utav tretton riktigt bra spår...

Betyg: 5

Favoritspår:
Middleland
Who the Fuck Cares
City Kids
Alex
Tequila Brave
Troublemaker


Review Dèjá-Vu 2000

Close-Up # 39
Hälleforsnäs-combon Unit Losts urläckra oi i Blitz utkanter är precis vad en hårt arbetande Close-Up-skribent behöver. Att det är så ruggigt tight, med välgjorda huliganrefränger i flertalet av låtarna, får mig att jubla över den här skinhead-combon.
När det dessutom i "Alex" går att finna referenser till filmen "A clockwork Orange" förstår jag att den här kvartetten blir att räkna med i framtiden. En framtid som i Unit Losts sinnevärld egentligen inte existerar, texterna är nattsvarta skildringar av ett liv för alltid i marginalen.
I "Citizen" heter det "We don`t even have jobs to quit" och i "Dèjá-vu 2000" skorrar den utmärkte vokalisten Patrik: "Time is our enemy, we will never be free..." Unit Lost har gjort en platta de kan vara mycket stolta över.
Mikael Sörling


Review Dèjá-Vu 2000

Nordisc
Storming awesome debut, hammers you down right from the start, powerful melodic Viking-oi! from Sweden, the best in years!


Review Headlines Or Work

Carry No Banners/Anti Social Behavior

A lot harder with a more Hardcore Sound than these Swedes debut Album of a year or so ago but still UNIT LOST's unique blend of Viking Rock and Oi! Music is very much in evidence.
13 Great tracks, every one is a corker, it would be really hard to isolate ‘Highlights' because its all so damned good but one of my favourites happens to be the one playing at the moment "Keep the Spirit”.


Review Headlines Or Work

Camden Town
Second album of this Swedish band, with no doubt this is one of the best records I have listened to in long time. Following the line of their last cd "Deja vu 2000" but with a bit more of power and a more epic sound, "Headlines or Work" presents us 13 authentic great songs of something like "viking Oi!" with metal and hardcore touchs, and with a brilliant voice (a pity that the singer left the band recently) and impacting melodies and rhythm changes.
It`s difficult to recommend some songs because this record do not have any bad song, but my favourites are "Forever Lost", "Living In Agony", the short but impacting "In The Name Of Freedom" the slower "Headlines Or Work" or "Here We Go", for me the best one.
Close the cd the only track in Swedish "Gryningen Kommer". Really very very good.


Review Headlines Or Work

UMEZINE
Unit Lost Började med att släppa "Dèjá-vu 2000" och nu har deras andra album kommit. "Headlines or Work" har en hårdare ton som är lite väl hård för mig.
Dagar med låtar som "Do you wanna know?" från samlingen "Brewed In Sweden" är förbi.
13 låtar hammras igenom på skivan och det är alldeles för mycket metalsound för min smak. Sångaren lämnade bandet för inte så länge sedan och det kan jag iof tycka är synd för även om detta inte faller mig i smaken så gör Unit Lost det de ska på ett bra sätt, och framför allt sången är bra framförd. Skivan är absolut inte dålig, men helt enkelt inte min grej.
Jag har hört många som lovordar skivan så man kanske inte ska lyssna på vad jag säger... jäjäj...


Review Headlines Or Work

Back With A Bang

Unit Lost are from Sweden and play some first class oi! with a little
hardcore influence. Maybe you know them from 'HITS 2001'. They also apeared on 'brewed in sweden' comp. and got a debut called 'déjà vu 2000'. their sound is really rough and fast.
On some songs you can hear a bit of these viking rock. The lyrics are about, the way of life, violence, country and u.s.a. there are also a few really good slower songs on this record.
I heard that unit lost fired the singer. I didn't hear them with the new line up so far.
But i hope the new voice has as much charisma as the old one had.
What else can i say? This record kicks ass. if you like aggro skinhead music and heavy ballads so get up and catch this one. My favorits are: 'headlines or work' and 'keep the spirit' 5 points / maximum (hey, they are from sweden what else did you expect? hehehe)


Review Headlines Or Work

Punk & Oi! In The U.K.
Hard sounding european oi band thirteen tracks some fast, some ballad like acoustic efforts that then kick in like in 'The Name Of Freedom'. The opener 'Unit Lost' or maybe 'Keep The Spirit' being the fastest and strongest numbers on this. Andy


Review V/A Brewed In Sweden

Pissed & Proud (Webzine)
This is the result of the proud and strong swedish scene. This is probably what many of the bands fought for to get, a own swedish compilation with the BEST from the scene. The CD got 26 tracks and are played by following bands: Agent Bulldogg, Dim´s Rebellion, Unit Lost, Perkele, Headhunters, The Pints, Medborgargardet, Free Martins, Negatives, Sniffing Glue, The Righteous, Wildcat Strike, The Fisticuffs & Planet Pogo. This masterpiece is made by Blind Beggar Records (www.oirecords.com) and many of the songs are unique for this compilation. WARNING: for you geekos who enjoy the so called "streetpunk" that mainstream companies like Burning Heart releases, get the fuck away, this is PURE fuckin Oi! from the REAL streets.
Its hard, its spelled SKINHEAD MUSIC and SKINHEAD PRIDE and is nothing for people who enjoys peace and order. This is pure SWEDISH Oi! PRIDE in short.
This is going to be a classic in the swedish Skinhead history with the Oi! heroes of tomorrow, its a must for every descent skinhead in sweden & rest of the world. Get it!
Rank: 5/5


Review V/A Brewed In Sweden

Punk & Oi! In The U.K.
26 tracks by 14 of Sweden's finest punk and oi! bands. This CD is well worth getting just to listen to the different bands as a taster, then you can go out and buy their full albums.
Most songs are in English. Bands include Agent Bulldog, Dims Rebellion, The Pints and the Negatives, plus many more. An excellent mixture. Ste


Review V/A Brewed In Sweden

Anti Social Behaviour
Oh, a compilation made up entirely of the best of Sweden's many bands, I wonder where that idea came from, thing is, this is better than anything ANTHEMIQUE RECORDS could've come up with. Features :- ANGENT BULLDOGG, FREEMATINS NEGATIVES, HEADHUNTERS, UNITLOST, PEREKELE and SNIFFING GLUE, who were all due to appear on "S ot N" Vol 2 if Vol 1 ever come out , add to em DIMS REBELLION, WILDCAT STRIKE, FISTICUFFS, MEDBORGARGARDET (who), The PINTS, PLANET POGO, and The RIGHTEOUS, and I tend to think Pete &Pike might just have done a better job than I could've.


Review V/A Brewed In Sweden

Skrutt
En samling med 13 streetpunkband/punkband/oiband eller vad man skall kalla dem.
Det är hur svårt som helst att välja ut det bästa för alla 13 håller hög klass och man blir mer och mer imponerad av hur bra svenska punkrock är. Men till saken, de bästa är Agent Bulldog som spelar trelig streetpunk och det hörs att de har varit med ett tag.
Wildcat Strike skulle kanske haft lite mörkare ljud men Blitz och Exploited hörs där.
Negatives spelar underbart bra 77-punk liksom Headhunters melodiska punkrock.
Rancid har influerat Planet Pogo på ett bra sätt och Perkele har verkligen utvecklats.
Kolla in detta för det är dunderbra (ÅTTA) 9/3-01


Review V/A Brewed In Sweden

Realskinheads.net (R.I.P.)
A most excellent sampler of what Sweden has to offer... The greatest thing about this release is that it introduces so many new and great bands. Not to mention classic stuff like Agent Bulldog and The Headhunters. This release truly represents the power that Sweden has to offer to the skinhead and streetpunk world. 16 page full color booklet with loads of info on the bands!
Not a bad track on this entire release, checkout some mp3's below and head over to Blind Beggar and pick it u at once! You'll be sorry if you don't!


Review V/A Brewed In Sweden

Camden Town

Second volume from the serie -Brewed in- from the German label Blind Beggar, this time it compiles the best from the actual Swedish scene. This CD is really a bomb.
Because of the bands selection (there is no bad band featured!) and also because of the quality of the tracks which are mainly unreleased before. In total we find 14 bands and nothing less than 26 tracks. Some are famous names: Agent Bulldog or Headhunters, and a bunch of young bands: Unit Lost, Dim`s Rebellion, The Pints, The Righteous, Perkele, Wildcat Strike. etc, etc. The best bringings are for my taste Unit Lost -Do you wanna know?-, Headhunters -Destination Nowhere-, Dim`s Rebellion -Next to the gods-, Pints -Shadows of the past- and Perkele - My home -. A very good opportunity to know the best out of Scandinavia 8/10


Review V/A Brewed In Sweden

Back With A Bang
The facts: 14 swedish oi! and streetpunk bands. 26 mostly unreleased songs.
Great booklet with lots of informations about the bands. Bands: agent buldogg, dims rebellion, wildcat strike, freemartins, negatives, headhunters, fisticuffs, unit lost, medborgargardet, the pints, planet pogo, righteous, perkele and sniffing glue. As you can see 80 percent of the bands are newcomer and unknown here in switzerland. But it's really the first league of oi! and punk rock. Most of the songs kick ass!
There will be a double lp of this comp. in 2002. If you don't know these swedish bands, now is the time to give them a chance. highlights: evergreen 'backstreet boys' from agent buldogg, 'heroes of the night' from headhunters, they sound similar to ultima thule (ha ha), 'do you wanna know?' from unit lost, 'the saga' from righteous & 'my home' from perkele.
5 points (highest graduation)


Review V/A Brewed In Sweden

We`ll Never Be Silenced

Kommentar: Denna sammanställning av det bästa ifrån den svenska Oi-/Streetpunkscenen var verkligen ett lyckat drag. Många som varit insnöade på internationell Oi har säkert fått massvis med nya områden att utforska inom den svenska musiken, för den svenska scenen är tack vare denna skiva bevisat väldigt kvalificerad.
Mest kända sen tidigare är självklart Agent Bulldogg, dom gjorde ju ganska nyligen en suverän insats på samlingen Screams from the Gutter. Tråkigt nog är inte denna medverkan i en sådan hög klass. Bulldoggs låtar är båda rätt gamla; Backstreet Boys är så gammal som ifrån -90 och den andra This Is Our Life gjordes ganska parallellt med deras andra album, och faktum är att det är en engelsk variant på låten Inlåst som återfinns på deras andra album Ett tusen Glas. Men Agent Bulldogg har ju en sådan hög lägstanivå, så det är klart att även dessa två låtar har sin charm. Sen kan man ju se det som att Bulldoggs lite "tafattare" insats ger utrymme för svenska uppkomlingar: Och bland dem tycker jag nog den bästa insatsen görs av Medborgargardet ifrån Göteborg. De kör melodiös musik med gitarrslingor, men den framförs också aggressivt genom sångaren Emils råa röst. Resultatet blir två av skivans absolut bästa låtar, You Are To Blame och Rebel Heart. Ett annat band som verkligen imponerar på mig är Unit Lost. Ni som hört deras fantastiska album Déjà-vu 2000 kommer knappast bli besvikna på Unit Lost här. De öser på i samma påtagliga tempo vilket återigen resulterar i två av skivans bästa låtar, och särskilt Do You Wanna Know är riktigt läcker.

Ifrån Sthlms-trakten medverkar ett flertal band och bland dem utmärker sig Dims Rebellion mest. Dims Rebellion är förmodligen det band som generellt fått bäst respons ifån denna skiva, främst genom plattans andra spår, Next to the Gods som är så ini helvete bra.
Ett annat skönt Sthlms-band är Pints. Visserligen har dom bara en låt med, men den är det riktigt bra klass på och måste nog ses som en av deras bästa låtar faktiskt.
En annan stad som fått utrymme på Brewed in Sweden är Linköping. Främst är det Wildcat Strike som efter två något halvtaskiga demos grannt glider in på den förnämsta punkscenen med en storstilad insats här. Ingen av deras låtar är någon glasklar dunderhit, men å andra sidan har dom två riktigt bra låtar som båda ligger och skuggar strax bakom översta skiktet av favoritlåtarna. Andra inslaget ifrån Linköping är Fisticuffs. Av dem är det främst Stay out of our Way som jag reagereat på, där driver de på ganska bra å följden blir ett riktigt hygglig spår.

Ett annat band som man inte får glömma bort trots att ingen av låtarna platsar allra överst på låtlistan här nedanför är Freemartins, och liksom med Wildcat Strike har dom med två låtar av väldigt hög kaliber. Freemartins består förresten utav medlemmar av det band som en gång var Boot Squad och som gjorde en riktigt schysst insats på tidigare nämnda Screams from the Gutter-samlingen. Sen kan jag ju inte sammanfatta denna recension utan att ha nämnt Göteborgs ledande Oi-band också, Perkele avrundar Brewed in Sweden-skivan genom låten Visitors. Dock är det deras andra verk som är starkast. Låten My Home är otroligt skön musikaliskt...och beskriver också det sanna förhållandet till ens fosterland.
Varken extrempatriotism eller nationalchauvinism: "I have a lot of memories of places there I have been - but I can't remember that anything is like home".
Betyg: 4,5

Favoritspår:
Dims Rebellion - Next To The Gods
Medborgargardet - You Are To Blame
Unit Lost - Do You Wanna Know?
Perkele - My Home
Medborgargardet - Rebel Heart
Unit Lost - This Is Our Night
The Pints - Shadows Of The Past
Wildcat Strike - Out In The Night


Review Dead Man Walking

Viking Thunder Rec.
Unit lost are back with bang with this new release! Starting out in 1996 in Sormland, Sweden, with two full releases and a couple tracks on the Brewed in Sweden comp.
When I first heard Unit Lost the first thought that came to mind was dam this band could make some great anthem style songs if they wanted to. Enter Dead Man Walking 7 powerful songs that will have you singing along in no time at all. A mix of Oi/Vikingarock, hardcore with a sing a long chorus and a sold backing of powerful guitar riffs and drums. NOW with 7 songs on this monster you're in for a treat with the last song a cover: FRIDAY NIGHT by Ultima Thule!!
This is one of the best Thule covers I have heard!! If your new (and fan of bands like Heroes and Enharjarna) to Unit Lost this cd is a must to pick up if you're a fan of them already YOU WILL NOT BE DISAPOINTED!!!
10 Viking helmets out of 10!


Review Dead Man Walking

Camden Town
After two fantastic albums, I wanted to listen the new Swedish band`s stuff,
specially because I didn`t know what to expect with the new line-up (and how they solved the loss of a great singer like Putte, for me something special on this band), so well, with a new 3 pieces line up and Jugge playing bass and singing at once, the band lose a bit on vocals, but their music is still on the line of their last works, perhaps a bit more hardcore, but with the same Oi!-viking essence.'With this MLP Unit Lost present us 6 new tracks, where they write again intelligent lyrics, something sadly not usual on Oi! bands, I like (amongst others) "The death is an angel", "Modern nation" and "Big brother". Closing the vinyl we have a personal version of a classic of Ultima Thule (X) 8/10


Review Dead Man Walking

Anti Social Behaviour
7 Song Mini-Album and much harder sounding (more Oi!-Core)
than anything we've previously heard from this fine grossly underrated Swedish 3 piece (not self assembly from Ikea I might add), quite positively Metallis, IRON MAIDEN-esque in places. Their 6 own Songs are in fact quite brutal to be sure but just when you're thinking they'd forgotten their Viking Rock roots the Cd is brought to a close with a cover of ULTIMA THULE'S "Friday evening" - Nice One.


Review Dead Man Walking

We`ll Never Be Silenced
Kommentar: Det är nu drygt två år sen Unit Lost senaste album Headlines or Work gavs ut.
På tiden som gått sen dess har deras sångare Patrik hoppat av och till denna nya mini-cd blivit ersatt av basisten Jugge. En av tidigare Unit Losts många goda sidor var helt klart just Patriks sång, varför det med rätta säkert var många som hade farhågor över hur hans roll skulle ersättas i Unit Losts nya formation. För dessa personer kan jag dock klargöra direkt att sången är lika bra och aggressiv som både på Dèjà-vu 2000 och Headlines or Work.

Nåväl, det är inte bara sången som är bra på Dead Man Walking, hela albumet är en ny fullträff från Unit Lost. Som vanligt med Unit Lost är det benhård musik, så det tar visserligen ett par varv på CD-spelaren innan man inser att ens skivsamling fått tillskott utav ytterligare en kanonskiva. Enda smakprovet jag hade hört sen tidigare var Our Way To Speak som både hade imponerat enormt på mig och givetvis även lagt förväntningarna på denna mini-CD ganska högt. Låten är en utsökt blandning av fart, aggressivitet, en slagkraftig refräng samt fenomenala gitarrslingor. Visserligen är Our Way To Speak bästa låten på skivan, men jag kan dock lugnt erkänna att övriga spår uppfyllde förväntningarna. Särskilt de fyra inledande spåren är mäktiga, för Dead Man Walking, Rich Kids, The Death Is An Angel och Modern Nation ligger alla på en nivå strax under Our Way To Speak. Musiken påminner givetvis en del om bandets tidigare material, men metalinfluenserna är i mitt tycke klart reducerade här på.
De tidigare hardcoreinfluenserna är dock bevarade och ger musiken ett oerhört bra driv emellanåt. Resultatet av det hela är att musiken på Dead Man Walking känns något mer välpolerad än tidigare.

Då är det bara att invänta deras tredje fullängdare Mainstream Misfits, som är planerad att släppas om ett par månader. Unit Lost är nämligen enda svenska Oi-band idag som verkligen kan mäta sig med de brittiska toppbanden, och bevisligen blir det ju bra resultat varje gång Unit Lost skapar musik. Tummen upp igen för detta band alltså.
Betyg: 5

Favoritspår:
Our Way to Speak
The Death Is An Angel
Rich Kids


Review Dead Man Walking

Pissed & Proud
Unit Lost is back here again. After two cd´s "Deja Vú 2000" and "Headlines Or Work" that has been arrived international as smashing hits, but here in sweden not that good they have once again released something. Judging from their old material (which i´ve heard but do not have sadly enough) i think this cd is the most powerful one yet, I like how it sounds more desperate and aggressive and thefore creating smarter lyrics like "the death is an angel" and "Dead Man Walking", both done wonderful.

Best track overall i think is "Modern Nation" were speed and their musical abilities and singalongs and lyrics are used and mixed great. This cd feels pretty dark (except the cover "Friday Evening" by Ultima Thule) and these kind of releases have been coming up alot recently (The Bloodline as the best "negative Oi!" band).

All over i think this is a very decent cd, maybe n ot the stuff that sticks the first time in your head but as you listen to it, it´s grows on you. Way to go Unit Lost!

Music: 4/5
Dark and aggressive, still the Oi! sound havent dissapeared

Lyrics: 4/5
No cliches altough "Rich Kids" is close but mainly very well written

Overall: 4/5
Unit Lost´s dark and aggressive Oi! works for me


Review Mainstream Misfits.

Camden Town
With no doubt, they are one of the best actual bands of the scene nowadays, almost one of my favourites. I was really expecting to listen to their new work but I was not sure if it would be a hit like their previous albums "Deja-vu 2000" and "Headlines or work", because their latest work, the mini-LP "Dead man walking" was not very good for me. But nice surprise, "Mainstream Misfits" kick you from the first song to the last one, faster and harder than ever, they use to call it a hardcore influence, but you can still notice their particular bit of epic sound, it´s 100 % Unit Lost at their best! The second singer of the band, Jugge, that I didn´t like as much as the old one, consolides here his powerful voice. Also great lyrics about real life.
You must listen to "You´re gone" and "Men of the world" (for me the best songs from the album) and you´ll be sure that Unit Lost are amongst the best. 9/10 (E)


Review Mainstream Misfits.

Punk & Oi! In The U.K.
I was gonna look at the bands web site to find out about who they are, where they are from etc but seeing as I've just got back from New York and I am jetlagged to shit I can't be bothered. Anyway what you get for your money is 9 tracks of very, very good streetpunk/oi.
Some of the songs remind me of Major Accident even though the band doesn't sound like them, I think it's the way the tunes sound rather than the vocals. The accompanying booklet has all the words in it so get ready for a sing-a-long. If you like all things OI! You could do hell of a lot worse than getting this, very highly recommended.
5 out of 5
Review by Paul


Review Mainstream Misfits.

Pissed & Proud
Shit! What a step forward for Unit Lost , I ´ve never heard them so pissed off as on this record, tracks like "American Lives" are just fabolous and probably the best song ever put out from these boys. Overall this record feels alot more aggressive then most of their other stuff, altough they turned more towards a metal sound - so it´s not for everybody´s liking.
Vocals also keeps a higher standard then their last release, and with decent worked trough lyrics it all comes out good. Their best release yet.


Review Mainstream Misfits.

Black-Out Fanzine
This Swedish 3 Piece, a Band I've been tracking since there early Demos are constantly developing their sound. From the pure Viking Rock of thier debut Album thru to the blistering Street Core of this one, UNIT LOST just keep getting better and better and no one could never say they've got no depth or are boring and predictable. They've never forgotten their Viking Rock heritage, and the Street Rock and Oi! influences are still very definately there throughout the whole of this great album, most noticably on the DROPKICK MURPHY'S/PERKELE sounding "We're all over" or the BRUISERS-esque "Streets are Burning". Sadly there's no ULTIMA-THULE cover this time but when the record's this good who needs it? Other tracks of Note include "Only the Truth", "Men of the World", and "Same Shit".


Review Mainstream Misfits.

Streetmusic FC
Grabbarna i Unit Lost är onekligen produktivare än många andra svenska band, det känns inte alls länge sedan jag fick deras förra skiva i min hand. Den tyckte jag va sådär, och den här är bättre. Jugge är precis som tidigare förbannad på nästan allt o alla. Revanschlusta och ilska är just de känslorna som jag tycker bandet förmedlar i nästan varje låt.
Den här plattan känns lite mer genomarbetad; körerna är bra och ljudet har blivit bättre.
Det senare kan man nog tacka Johan Matzon för. Ska jag plocka ut några favoriter blir det American Lives , Only the truth och Men of the world . Hade plattan varit jämnare, eller om de hade sjungit på svenska, hade betyget åkt upp ett pinnhål. 3 (TB)


Review Mainstream Misfits.

Umezine
E-tuna band som har blivit ruggigt grymma på slutet, mest tack vare att tempot har höjts och att sången förbättrats. Nu är det snabb aggressiv Oi!punk som är Unit Losts melodi.
Första sidan bjuder på två höjdarspår i form av "Only The Truth och "We`re All Over" som har sköna körer och ett fartfyllt driv. B-sidans höjdare är "Men Of The World", en allsångslåt av klass. LP konvolutet är rätt tråkigt, mest bara svart. Trivsamt är dock att textblad medföljer och där har de lite roliga bilder. Det här är peppar musik och absolut en stark trea.
3+


Review Mainstream Misfits.

Mitt Val Mitt Liv
Oi med en hel del metalvibbar (då främst Iron Maiden i låtar som Only the truth och Streets are burning ) Jag brukar gilla sånt sparsamt som ni kanske hajat men här funkar det bra..kanske för att jag gillade Maiden i slutet av 80-talet? Tycker dock efter ett par genomlyssningar att metallen inte så framträdande som jag först tyckte och skivan blir bättre och bättre för varje lyssning. Favoriterna blir: American lives (har ställt mig frågan många gånger själv), Only the truth och You`re gone (som handlar o m sexuella övergrepp) Jögge har helt klart en av de bästa rösterna i Oi-Sverige jämte Thomas i Agent Bulldogg och Robban i Contemptous. 3


Review Lost In Battle 7`

Punk & Oi! In The U.K.
4 track 7” yellow vinyl split single from 2 great Swedish bands. Each band does one of their own songs and then covers the other band. First up Battle Scarred who play fast streetpunk which is a bit like the Ramones meet Blitz in a way. I prefer their own song to the cover.
On the flip side you get Unit Lost and their brand of aggro streetpunk/hardcore.
The music is a bit tinny but the vocals are some of the most aggressive I have heard in a while. Their attempt at Battle Scarred song works much better than the other way around. If you want to add a couple of Swedish bands to your collection, who both sing in English, and you like vinyl-even if it is yellow!! Get your arse over to www.trax.to/camdentown or email camdentownrec@yahoo.es
3 out of 5
Review by Paul


Review Lost In Battle 7`

Horrorshow Fanzine.

En läckert gul plastbit med två svenska band på spansk etikett. Sånt här är naturligtvis bland det roligaste man kan få hem i brevlådan, och om jag inte är helt ute och cyklar är det här delar av det aldrig utgivna splitalbumet på egen etikett.
Unit Lost från Eskilstuna och Battle Scarred; härstammande från Gävle, tillhör de band som det går bra för utomlands, men som inte röner så värst mycket uppmärksamhet här hemma.
I alla fall knappt någon positiv sådan, då båda gängen tillhör de mer kontroversiella, och dras med ett (oförtjänt) dåligt rykte. Sånt är naturligtvis mestadels larv, och har framför allt inget att göra med musiken den här vinylplattan levererar.
Battle Scarred har möblerat om i sättningen. Kvar från förr är basisten Svulf och vokalisten/gitarristen Puncc, medan de nya stjärnorna heter Jocke (känd från bland andra Pitbull Farm), och Pontan. De bjuder här på nya låten Put the Boot In (Skinhead Aggression), och vi får oss till livs en lite lagom klyschig text, en refräng av yppersta kvalitét, samt Puncc's karaktäristiska röst – någonstans mittemellan Olga i Toy Dolls och Kev i Condemned 84.
Det kan tyckas verka som en omöjlighet, men det är någonstans precis mittemellan dessa två bands musik Battle Scarred rör sig. Körerna, som sitter som en smäck, kommer avgjort direkt från Tyne & Wear. Och även om Puncc's sång och bandets texter inte faller mig i smaken, betyder det verkligen inte att det är illa pinkat. Nästa låt ut är en cover på broderbandet Unit Lost's Do You Wanna Know, som gavs ut på första volymen av Brewed In Sweden.
Det är en bra låt, som Battle Scarred fixar okej. Unit Lost öppnar även de med en ny bit; Tonight! Den har en betydligt mer kvalitativ text; en ganska bitter historia.
Det är snabbt och hårt, och bandets musik benämns ofta som Streetcore; ett tämligen onödigt begrepp. Hur som helst så funkar det bra, MEN det luktar bitvis alldeles för mycket metal, både över sången och musiken. Som andra låt tar sig Unit Lost som sig bör också an ett av Battle Scarred's alster, och här börjar det likna något! Om originalet var helt okej är det här lysande – en riktigt fet refräng och en bra vers, fast med hård, brutal sång istället för liten och elak.
Här är metaltjafset som bortblåst. Kontentan blir alltså att den bästa låten är skriven av Battle Scarred, men framförd av Unit lost. Det här är naturligtvis mer än köpvärt, och man kan bara hoppas på att få höra mer nytt av båda banden snarast.
3 RL


Review Lost In Battle 7`

Mitt Val Mitt Liv.
Tyvärr så har jag bara en fungerande högtalare på skivspelaren och det känns otroligt synd när man får en vinylsingel för recension. Det lilla (nåja) jag hör är i alla fall en bra insats av dessa två band som man inte direkt får gilla för vissa scenpoliser.
Unit Lost bidrar med Tonight , en ösig dänga med bra tempobyten och en cover på vapendragarna Battle scarred i form av Pigs on parade. Battle scarred gör samma sak, en egen plus en cover på Unit Lost (Do you wanna know) och egna Put the boot in som gästas av Träsket (Bovver Brigade, han har även varit med och skrivit låten) och D.P (The Jinx) som sjunger en av verserna. En bra split mellan två bra gäng och bäst blir Put the boot in, en riktig partyrökare. Var openminded och glöm allt gammalt om bla "Västern staden" och kolla in denna split.Omslaget tilltalar säkert många om inte annat.
4


Review Lost In Battle 7`

Umezine.
SVENSKA "STREET" VETERANER
Battle Scarred
inleder med en snabb låt som har lite Dropkick Murphys känsla över sig. Det är bra malande på basen. Andra låten är från Brewed In Sweden och har en bra refräng. Unit Losts "Tonight" är en snabb tvåtaktslåt med kraftfull refräng och ett lite udda break som jag tycker kanske borde ha gjorts bättre. Andra låten är Battle Scarred-covern "Pigs On Parade" med Judas Priest intro. Det är också den bästa låten på singeln. Omslaget är i Ultima Thule- katalog stil.
5/7 MÅ



Review Killing The Scene

Umezine.
10 ÅR AV PROVOKATION
Det är inte svårt att le lite grann när man hör introt. Det är nämligen samma musik som Björklöven brukar komma in på isen till. Unit Lost firar 10 år som band och passar då på att återinspela de bästa låtarna från deras tre skivor. På ett eller annat sätt har de nämligen varit besvikna på dem tidigare och jag tycker de har lyckats få till dem bra nu. Dessutom har de gjort två helt nya låtar till den här LP'n. Unit Losts sound är aggressivt och sången låter verkligen asförbannad när han sjunger och det är bra. Förutom lite inslag av akustisk musik är det främst hardcore och hårdrock som influenserna verkar vara hämtade från. Som vanligt är min favoritlåt "Our Way To Speak". Ljudet på LP'n är något distat, vilket är synd då produktionen i övrigt är kanon. Det följer med en booklet där texter och bilder finns med. Roligt med förklaringarna till varför låtarna kom till också.
5/7 MÅ



Review Killing The Scene

Horrorshow.
Första gången jag hörde talas om Unit Lost var när jag 1998 träffade någon medlem på Hultsfred. Inte långt senare läste jag en intervju med dem i ett franskt, ganska uselt skinzine, kallat Crusified. När Brewed In Sweden kom ut tidigt 2001 lyssnade jag för första gången på bandet, och uppskattade vad jag hörde. Sedan dess har mina kontakter med Unit Losts musik varit lätt räknade. De gjorde en okej spelning på Tanto 2003, som jag bevistade, och splitsjuan med Battle Scarred var alright. Det är typ det jag har att komma med. Det som saken gäller nu är en LP med nyinspelade versioner på tio gamla låtar, samt två tidigare osläppta kommer ifrån Eskilstunas kontroversiella Unit Lost. Innan jag sätter igång med själva recenserandet måste jag poängtera att jag inte hört någon av originalversionerna av låtarna, och således inte kan göra jämförelser.

Musiken presenteras ofta som streetcore, men jag skulle snarare kalla det metallisk, tungfotad Oi! i bemärkelsen att jag tycker hårdrock verkar vara en större influens än hardcore. Hur det ligger till med den saken kan naturligtvis bara bandmedlemmarna svara på. Helt klart är det synd att känslan är så påtagligt hårdrockig (i Headlines or Work typ Power Balladig), när låtmaterialet i grunden ofta är riktigt, riktigt bra. Melodierna och refrängerna är för det mesta riktigt sköna, och texterna ligger helt klart några snäpp över medel. Förutom hårdrock, dyker även en del vikingarockskänsla upp, exempelvis som ett instrumentalt stick i Justice For Dogs. Texterna är hyfsat varierade, och återkommande teman är USA (inte några hyllningslåtar direkt) och fotbollshuliganism. Det framgår inte vilka av låtarna som är de tidigare osläppta (eller är det jag som inte ser skogen för alla träd?), men jag får en känsla av att det är de två sista; Evil Doll och Nothing vs All, varav den första är en av undertecknads favoriter på plattan, tillsammans med Troublemaker och Here I Go.

På flera låtar gästsjungs och spelas det, bland annat gör medlemmar från band som Battle Scarred, Forbidden Rage och Sniffing Glue inhopp.
Med skivan följer också en alldeles utmärkt informativ folder med texter till samtliga låtar, och dessutom som tårta på tårtan förklaringar till texterna, vilket väl kanske inte borde behövas? För de inbitna fansen kan jag varmt rekommendera den här skivan, och även till de som är nyfikna på Unit Lost, då bandet här har blandat och gett nyinspelningar på material skrivet och utgivet mellan 1996-2006. Personligen känns det som sagt för metalliskt för att det ska falla mig i smaken, men grattis till 10-årsjubileet.
3 RL/Horrorshow.se



Review Killing The Scene


No Bollox Just Oi!
I’ve never thought there would one day be released a best of.. kind of album by this Swedish band, because this is what exactly the LP features, since they remixed some of their old songs thus almost everything sounds remarkable compared with their previous records. I used to be crazy about the old songs, yup, I am one of the fans haha, but couldn’t exactly chose any favourite until I listened to their anniversary vinyl, now all the 12 tracks are my number one. The new rather metallic sound and some other improvements or added extras compositional-wise, make this truly a professional piece so that one can thoroughly list this in the Swedish skinhead hall of fame. I would also like to add that when they announced the remix, I was a bit afraid they’d change the vocals too, but don’t worry, that was the only thing that didn’t need any upgrade, Jugge’s hardcore screams are still there to blow your speakers, along the two new songs too, which although are in the same great line with the rest of the album, I didn’t pay too much attention to them, being too busy enjoying the excellent recent remixes.
Also enclosing a very nice booklet with the lyrics, details about the themes they deal with, and band pics at hand, the LP is a must for both collector fans of Unit Lost and other people who simply want to listen to some really good music.
Cezar.



Review Killing The Scene


Punk & Oi! In The U.K.

A compilation of the last 10 years of Swedish band Unit Lost which includes 10 tracks from their first 3 releases and 2 new tracks. Playing a sort of Oi/ Hardcore crossover the bad hit hard and fast and at times are a bit like a faster heavier version of Condemned 84 mixed with a bit of Conflict (the 4th song on here- ‘Primitive Pride’ has a riff taken almost entirely from ‘The Serenade is Dead’) Along with the lyrics in the c.d. booklet the band have written the meanings behind each song which gives you a little insight into the feelings of the band. If you’ve not heard of the band before this is an excellent starting point and should get you seeking out their other albums. Definitely a band to keep an eye out for if fast Oi/Hardcore floats your boat. For more info go to www.unitlost.com or email unitlost@hotmail.com
4 out of 5
Review by Paul



Review Lost In Battle 7`


Nadsat
This 4 songs Ep was sent for a review after last issue. Of course it’s not the band's fault of that we’re lazy/over-worked bastards (I’m the lazy bastard) that it took a couple of years to release this #... Besides my stereo is broken so I wasn’t able to listen to it now and make a proper review. Anyway, I remember listening to it and that it was good. Also, may tell you that featured in the cover are the most beautiful twin (?) chicks I’ve ever seen! The vinyl is coloured and includes an insert with lyrics and pictures. One member of the Jinx is guest vocals and both bands cover one song of each other. Check the bands site and ask them if there are still some copies available.




Review Killing The Scene


Distorted Magazine

Mmmmm, not so convinced by the ‘Pirates of the Caribbean’ type intro
song... but thankfully all is well when the band kicks in. It’s fast
hardcore punk with a classic Oi! slant. But if that isn’t enough, the
very metallic hammer will knock you off your chair when the 2nd song
rolls through your speakers. The songs are well thoughtout and carefully
crafted. With hidden melodies, you might actually find yourself humming
along. Perhaps the only thing that really spoils it in my opinion is the
very metal, somewhat, Maiden’sque guitar work. I guess this is also a
plus as it gives Unit Lost that little spark of originality. Props to
them for having the balls to mix punk with old school classic metal.
Tim Drunk (www.distortedmagazine.com - February 2008)


Review Chaos In Sweden


Skrutt
The record cover looks precisely as the good old Chaos in France records but the difference here is that it is 16 swedish bands which mixes english and swedish here. I don..t really know if there is both unreleased and released stuff. First out is anyway wonderful Gatans Lag with their aggressive swedishsinged streetpunk. CDCP is somewhere between HC and punk but how good isn’t them then. Strung Ups plays fast and they..re really interesting. Saturdays Heroes was selfcensored because it jumped to song 6 at once and that was a shame because their oi is really oi. I think that Antipati have a really good ant-nazi song and then I become happy. Lowlifes fast punk reminds me about KSMB on speed. Vindicate This I would have in Swedish and then it should have sounded 78 about them. Radars poppy punk….modspunk? Unit Lost sounds like a very hard Asta Kask. Cliches have done the whole thing with skinheadpunk, they looks and sounds like a band like that. The records is ended by Royal Stakeout and with a song which is easy to singalong with…really nice record this one.(EIGHT) 21/10-09


Review Chaos In Sweden


Cowmag
Här sitter jag med en LP i handen och tittar på omslaget till en av årets bästa skivor! Det är inget snack om att Robban och Martin, som är initiativtagarna till denna samling, har gjort ett strålande jobb!

Skivan är finansierad av banden själva och innehåller sexton svenska band som lirar punk och Oi! och jag vågar påstå att det inte finns en enda dålig låt.
Gatans lag från Borås får äran att inleda härligheten med den tidigare outgivna låten ”Arbetarliv” och jag är frälst redan från början. Även CDCP, The Lostboys och The Strungups bidrar med riktigt starka kort och omtalade Saturdays heroes från Finspång, som jag knappt hört innan, gör mig inte heller besviken med sköna ”A way of a man”. Antipatis ”Folköl” kommer även den att snurra många gånger den här hösten.
Lite annorlunda än de andra banden är Bad intentions som lirar något som nästan skulle kunna misstas för kängpunk. Det går snabbare och hårdare än de andra banden, snarlikt d-takt och med ett gäng dubbla baskaggar till ett avslut.  The Lowlifes, som avslutar A-sidan, har ett sound är som hämtade från 80-talet, grymt bra punk som jag inte hört så mycket av tidigare men som självklart kommer kollas upp närmare. Jävligt sköna på den här skivan i alla fall.
B-sidan bjuder på en rejält gammal inspelning från The Righteous för att sedan följas av Vindicate This! Boysen från Malmö har verkligen levt upp till mångas förväntningar och det blir riktigt kul att få höra deras fullängdare som är på gång. ”When their empire falls” är låten de bidrar med och det låter förbannat bra om deras gammeldoftande Oi!

Sidan fortsätter med låtar från The Radars, Unit lost, The Clichés, Poor old slugs och Fistful som alla kör varierat från poppigare låtar till skrålande och snabba punkdängor. Poor old slugs låter grymt intressanta och jag hoppas på flera hits från dem inom en snar framtid.

Till sist levererar Royal stakeout en maffigt bra avslutning med ”To hell and back”  och ännu ett band som undkommit mina öron tidigare  har nu blivit ett av de mest frekvent spelade här hemma. Riktigt skönt sväng och fantastiskt bra melodier både i verserna och refrängerna.

Vinylen av den här skivan finns i 1000 exemplar och CD:n i 500 och om man gillar punk så är det ett måste att införskaffa! Det är den här skivan som det kommer snackas om i åratal framöver som en milstolpe i svensk punk.

Om det här bara är en handfull av alla bra band som finns i detta land så finns det hopp om framtiden. Men kom ihåg att det inte bara räcker med att köpa en skiva. Hör av er till banden, gå på konserter och var aktiv! Då lever punken vidare.


Review Chaos In Sweden


Sörling Blogg
Det här är den roligaste och bästa svenska samlingsplattan sedan Really Fast gav ut sin andra volym. Viss t har det under åren kommit många bra kompilationer men ingen med samma glöd som denna. Martin Franzén (Vindicate This!) och Robert Lindelöw (Antipati) har gjort ett fenomenalt jobb med att sammanställa en skiva som dels säger att scenen 2009 verkar må väldigt bra men som också kommer leva vidare och vara en referens om såväl tio som tjugo år.

Jag gillar det mesta av ligistpunken som erbjuds på Chaos in Sweden. Naturligtvis blir jag inte besviken på rutinerade namn som: Gatans Lag, CDCP, Antipati, Unit Lost, Fistful, Royal Stakeout och The Clichés. Briljanta hela högen. Men det är ett par andra akter som imponerar mer, tre band jag av olika skäl inte hört så mycket innan. The Lowlifes har blivit fett hajpade på Pacos blogg. Nu fattar jag varför. Klockren huliganpunk. Ge mig mer. Finspångs Saturdays Heroes smakar så väl Boston som Londons sydöstra delar och får mig att skråla med i starka "A way of man". Och - så klart - Vindicate This! från Malmö. Fenomenal klassisk oi. Deras albumet lär det slå gnistor om.

Jag hoppas att Martin och Robban bara glömde lägga till vol 1, för visst måste det komma en volym till...


Review Chaos In Sweden

Umezine (blogg)
Jävlar vad segt det gick att få tummen ur med denna recension, men som sagt jag drar den slitna gamla klyschan; bättre sent än aldrig! Det är hur kul som helst att folk orkar knåpa ihop ett sånt här projekt, både för banden och för vi som dyrkar den här typen av musik. Banden får lite mer motivation och själv får man alla nya och en del gamla band på samma skiva och kan då lyssna på det senaste inom scenen. Den här skivan spretar åt alla håll, så det är en blandad kompott man får ta del av. Jag tycker att de satt ihop en skiva med helt rätt typ av band, de har en attityd och stil som är helt rätt. Omslagsidén är snodd från de gamla franska Chaos samlingsskivorna och collaget på framsidan är sånt som förknippas med Sverige när man pratar med folk utanför Svea Rikes gränser. Roligt!

Nu till godiset på den här plattan. Nya Gatans Lag är mildare men bättre. CDCP spelar hårdare punk med hardcore vibbar. The Lost Boys låter som ett engelsk Agent Bulldogg eller nått liknande. Bra är det iaf och jag skulle vilja höra lite mer låtar med lite bättre produktion. The Strung Ups lirar proffsig Streetpunk som nog går hem ute i Europa och USA. Saturdays Heroes står för en av de mest positiva överraskningarna, jag gillar deras klatschiga och halvt råbarkade sound som påminner starkt om Dims Rebellion innan deras gråtmilda indiepopinfluenser slog igenom. Antipatis ”Folköl” är en grym låt, troligtvis den bästa med bandet som jag hört hittills. Ser fram emot svenskspråkiga fullängdaren nu som bara den. Bad Intentions står för det skräniga och mest brutala på denna CD. The Lowlifes låter som klassisk gammal svensk hardcorepunk från 80-talet. Det här är nitar, läder och vild pogodans i ett nötskal. The Righteous, dödförklarat band som har med en outgiven låt i klassisk sing a long Oi! stil. Det har hörts många positiva röster om Vindicate This! sen de bildades och det med all rätta. Ännu ett band helt i min stil. Influenserna från Templars hörs helt klart. Jag var tidigare inte så förtjust I allt för smörig punk, men det är svårt att låta bli att inte älska The Radars. Man blir glad av att lyssna på dem och det är precis så trallvänligt som det kan bli. Unit Lost är som Asta Kask, Strebers och liknande band men jävligt mycket brutalare. Aggressivt, hårt och med en refräng som sätter sig på hjärnan. Har gillat The Clichés sedan första skivan och de är fortfarande jävligt bra. Medryckande och ”sjunga med Oi!” Från start till slut. Poor Old Slugs, ett ungt band och de låter som det också, eller är det den dåliga produktionen? Det är ganska tung och träig punk/Oi! som har potential iaf. Enda kvinnliga inslaget står Fistful för. Det här skulle lika gärna kunna ha varit Vice Squad. Stark låt av Royal Stakeout som går hem hos de flesta. Som en final på partyt, bara att höja glasen och skråla med.

Först ut var ”Screams From The Gutter” (om man bortser från R.A.C. inspirerade ”Nordland” LPn) och sen kom ”Brewed In Sweden” serien och nu alltså ”Chaos In Sweden”. Vilken av skivorna som är bäst har nog alla en åsikt om, men alla kan nog vara överens om att alla tre skivorna speglar en viss tid och en viss känsla. Nu ser vi fram emot nya utgåvor av alla medverkande band och att nästa samlingsskiva som ges ut är med svenska låttexter och åtminstone ett band från Norrland som medverkar.



Review Asfalt

Umezine (blogg)
Det var fem år sedan Unit Lost släppte en skiva och skillnaden med den här är att alla låtar är skrivna på svenska. Det är dessutom riktigt jävla bra skrivna texter och jag kan inte låta bli att förflyttas tillbaka i tiden till -90 talet då trallpunken regerade. Det är väl främst hur sång och körer framförs i sällskap med den snabbt smattrande musiken. Det är lite Strebers och Asta Kask över det hela, kanske inte lika mjäkigt men helt klart mer åt det hållet än åt Oi! stuket iaf. Två favoritlåtar är "Asfalt" och "Det var bättre förr". I övrigt så finns en del lugna partier, lite irländskdoftande toner och massa coola samplingar som förgyller plattan. För min del så gillar jag det gamla stuket bättre, men de hade gärna fått göra låtar i sin gamla anda med svenska texter.


Review Asfalt

Skrutt
Jag blir mycket positivt överraskad när Unit Losts nya skiva som är fylld med svensksjungna låtar dimper ned i min CD-spelare för det är mycket välspelad svensk streetpunk med små inslag av gammal god trallpunk. De säger själva att de inte är ett politsikt band men jag kan nog inte hålla med där eftersom alla texter har någon sorts politik i sig så politik är det allt men åt vilket håll. Jag tror mest att de är förbannade på mycket orättvisor. Till och med en gammal Cornelis-låt har fått punkliv här och det är Ballad om censuren som är den låten. Texterna berör och musiken likaså även om det kanske inte är något nytt de kommer med så gör de det jävligt bra. 25/11-2011


Review Asfalt


Pure Impact
Unit Lost are back with a bang... It's been 8+ years since their last proper full-length album "Mainstream misfits", and yes sir, it was well worth waiting for. Right from the first song, this album grabs you by the throat and doesn't let go anymore; it gets your fists pumping, feet stomping. Lots of power and aggression in the songs, beefed up streetpunk, with a hardcore-ish edge. Not a single bad song on the album. All lyrics in English, but don't let that put you off. It's a great album!


Review Asfalt


Punk Och Oi! (Blogg)
Fjärde låten på Unit Losts nya, helsvenska album; Det Var Bättre Förr, dök upp på samlingsskivan Chaos in Sweden som kom ut 2009. Det är alltså så länge man gått och väntat på Asfalt. Men den som väntar på nåt gott, och så vidare... Skivan är en väl sammanhållen och jämn historia om elva låtar med ett högst oromantiskt omslag, som låter ungefär som Asta Kask hade gjort om de varit lite argare, lite mer otvättade och lite mer svartsynta. Det är alltså det inte så respektingivande begreppet "trallpunk" som denna skiva oundvikligt leder referenserna till, men inte på det svaga, lökiga och palestinaschalsinsvepta sättet, utan på ett betonggrått och hardcoreanstruket vis, även om jag gärna sett (hört?) att det som låter som nån sorts flöjt i låten Sergels Sorg gärna kunde ha mixats till ohörbarhet. De riktigt höga topparna är få, men å andra sidan finns här inga dalar. Texterna är ok, och man får lite Gatans Lag-känsla av dragspelet och proggkänslan i Capite Censi. Annars hörs det såklart att det är Unit Lost, även om det är första gången bandet ger ut en platta på svenska. Förutom tio egna alster bjuds vi på en tolkning av Cornelis Vreeswijks Ballad om Censuren samt lite samplingar, bland annat från Karate Kid. Bästa låten förutom Det Var Bättre Förr är Född till Makt, och enda låten som sticker ut är avslutande Zerotony, som innehåller långsammare partier med inslag av baktakt. Ett riktigt bra, om än inte fantastiskt album.